Älskade lille V är dunderförkyld. Feber, hosta och en sanslös mängd snor. 

 

En trött och hängig V kom och kröp upp i mitt knä idag, ville bara gosa in sig och vila. Mysigt tänkte jag och höll om honom. Som säkert många vet så är det inte länge en tvååring sitter still. Han kröp runt i knät på mig och efter en stund hade jag snor över halva tröjan, ni vet sådär tjockt grönt härligt förkylningssnor. Då kändes mysstunden helt plötsligt inte så värst mysig längre. 

 

V har fått sitta i soffan med surfplattan stora delar av dagen (man får det mesta när man är sjuk). Vid ett tillfälle kom han och sa att plattan var blöt...ja ni kan säkert räkna ut att det var snor som mystiskt hamnat över hela skärmen. 

 

Jag tittade till V vid några andra tillfällen idag då han satt tyst och öppnade och stängde munnen, snoret hängde mellan läpparna och slutligen stack han ut tungan. Varför tycker inte barn det är äckligt? Och vart kommer allt snor ifrån?! Jag har snutit V i parti och minut hela dagen, till slut sa han själv; mycket papper mamma! V snorig...

 

Dagen avslutades med att V kom upp kl 21 med blod i halva ansiktet och hade blött näsblod. Jag tvättade V och maken bytte sängkläder. 

 

Som förälder tvingas man att inte vara äckelmagad. Lite skit rensar magen, är det inte så? 😏 Sa jag att V hjälpte till att baka pizzabullar mitt i allt. Bon apetit! 😂