7,10 väckte V mig och tyckte vi skulle äta frukost. Jag tittade yrvaket flera gånger och konstaterade att jag glömt ställa mitt alarm.

8,30 skulle V vara på förskolan och då skulle vi alla tre ha hunnit äta frukost, klä oss och gå dit. Låter som gott om tid, eller hur?

Jag fick slängt på mig närmaste klädesplagg utan större omtanke, klätt V, brett honom en macka, tog upp en skrikande E, fick på honom kläder och matade honom. Bråkade med V om att han skulle äta upp sin macka, bråkade med V om att man måste borsta tänderna innan man ska till förskolan och slutligen fick jag på alla ytterkläderna. Nappar, snuttar och vantar for omkring kändes det som.

Väl ute i i trapphuset och någonstans mellan alla dörrar man ska igenom för att komma ut stod det två herrar och städade, de tittade på mig, vagnen och Valter och skrattade; "-jobbig morgon?" -no shit! tänkte jag och stapplade ut på gatan. Luft! Och en härlig promenad till förskolan.

V studsade in på förskolan och skyndade sig in till sin bästis. Underbart att se! 😀

Väl hemma igen fick jag E att somna och jag själv fick äntligen i mig frukost. E gnällde och ville ha mamma nära så kaffet intog jag i soffan med honom i knät. När jag sakta kände hur kroppen började slappna av efter all stress så ringer telefonen. Sköterskan på BVC undrade vart vi höll hus, det hade blivit nåt fel med tiden och det visade sig att jag inte alls skulle dit på torsdag utan skulle varit där idag kl10,30. Jag fick en ny tid 13,45...jippi båda killarna skulle alltså än en gång släpas dit tillsammans.

V ska egentligen hämtas 13,30 men jag tänkte att om jag är duktig och i god tid så hinner vi till BVC i tid. Men icke! V, sömntutan, sov fortfarande när jag kom så det blev stressigt ändå.

13,46 rusar jag in med båda barnen på BVC och har andan i halsen och hasplar ur mig en ursäkt.

Båda barnen visade sig från sina bästa sidor och var som solstrålar. Det var Es första vaccination idag, han var superduktig! Till skillnad från förra gången lyckades jag sen få med mig båda barnen därifrån utan några illtjut. 👍

Halvvägs hem bestämde sig V för att nu fick det räcka. Han skulle inte gå längre, han ville inte hem och han skulle inte hålla mig i handen. När vi kom hem skulle han inte äta mellanmål. Jag lockade med macka, han ville ha flingor, jag tog fram flingor, han ville ha macka. Hela eftermiddagen var han mister tvärtemot! Suck! E ville bara suga på tummen 😤

Eftersom jag skulle iväg behövde jag duscha och göra mig i ordning (ja det behövdes efter dagens äventyr) så försökte sysselsätta V och smet in i duschen när E somnat. Jag duschade fem minuter (max) och när jag kliver ur duschen illvrålar E. Då har storebror hämtat alla sina snuttar och lagt de över huvudet på E. Snällt? Tanken V hade var nog det även om det inte blev så bra.

Jag fick lugnat E och slängt på mig lite rena kläder. Under tiden gjorde V allt för att få uppmärksamhet; körde sin Bobby car rakt in i diverse möbler, slog i dörrarna, hoppade i sängen osv. Verkligen allt han kunde komma på!

När så mannen äntligen steg innanför dörren skyndade jag mig att rapportera dagens händelser, berätta när E borde behöva matas, talade om att V var hungrig. Sen önskade jag honom lycka till, slängde på mig jackan och smet iväg.

Ikväll var det styrelsemöte med scouterna. Kan låta tråkigt men i min värld var det såhär;

Jag satte mig i bilen och höjde radion, sjöng med så falskt som bara jag kan, kom fram och hade konversationer med vuxna (!!) människor, drack kaffe medan det fortfarande var varmt, åt macka och kaka i lugn och ro, kissade (och njöt av att ingen stod utanför och drog i dörren), körde hem och upprepade samma procedur i bilen som på vägen dit. Jag hade egentid! Behöver jag säga att det var välbehövligt efter dagens prövningar?!

Nu hoppas jag att jag bjudit på ordentligt med skratt! Godnatt!